...denna sida

Syftet med denna sida är inte att vara vare sig vetenskaplig eller särskilt informativ. Jag tycker om att berätta mer än jag tycker om att delge torra fakta. Det jag skriver om är min personliga relation till varje hoyaart som finns i min samling. Till detta vill jag gärna bidra med vackra bilder och jobbar hårt med att få till det med systemkamera och PhotoShop. Om du vill veta allt om hoyors ursprung, växtsätt, skötselråd, vem som publicerat dem etc. rekommenderar jag www.hoyor.net. Det är den mest informativa sida om hoyor som jag känner till och jag besöker den ofta utav just den anledningen. Men denna sida ska ses som en samling kåserier över de olika arterna i min samling.

...passionen för hoyor

Någon gång i de yngre tonåren hade jag en äldre vän som flyttade till hus. I vardagsrummet hade förre ägaren lämnat kvar en Hoya carnosa av gigantiska mått. Den stod i en kruka bredvid en dörr, varifrån den bredde ut sig uppåt och sträckte sig runt hela rummet. Bara detta var en imponerande syn, även för mig som i denna ålder var totalt ointresserad av växter. När jag kom dit en kväll längre fram, fullkomligt kryllade denna planta av små väldoftande blomklasar. Doften var förmodligen närmast kvävande, men där såddes första fröet till min passion för just porslinsblommor. När jag köpte eget hus cirka tio år senare hade jag inte glömt den där carnosan, så jag höll utkik efter detta släkte i diverse blomsteraffärer när fönstren skulle möbleras. Hoya lanceolata ssp. bella och Hoya lacunosa var bland de första som fick flytta in. Därefter H. compacta 'Krinkle 8' och den vanliga carnosa. Men sen svalnade intresset på grund av den begränsade tillgången. Istället försökte jag intressera mig för diverse andra grönväxter. Jag hade under en period en hel djungel av olika palmer i mitt vardagsrum. Några orkidéer provade jag också på, men fann dem alltför dyra och svåra att sköta i längden.

Nu blev det en längre paus medan livet drabbade mig, som det ju gör. Jag jobbade, utbildade mig, reste och förlustade mig och fick så småningom barn. När den mest intensiva spädbarnstiden var över fanns det plötsligt både utrymme och stort behov av ett eget fritidsintresse. Det var då jag upptäckte Tradera. En enda liten sökning på ordet "hoya", och det kändes som en hel värld öppnade sig... Nästa glimt av paradiset kom med Kastbergs utställningar. Och ett forum på nätet där man nästan enbart pratade om hoyor. Och David Liddle. Sedan fanns det ingen återvändo. Inom ett år hade min blygsamma samling på fyra-fem olika hoyaarter fullkomligt exploderat. Sedan dess har jag tack och lov sansat mig och låter samlingen växa lite mer långsamt, medan jag hittar lösningar för att klämma in fler. Det är en ständigt pågående process! I skrivande stund har jag någonstans över 160 olika arter. Jag höll maxgränsen på 150 länge, men måste nog utöka den till 200. Med några fler lysrörshyllor ska det nog gå att ordna ;)

I övrigt har jag en mindre samling pelargoner och tycker om att fröså lite olika sommarblomster och perenner varje år. Men hoyorna är den växt som enligt mig har allt. Vackert bladverk, väldoftande, tjusiga blommor och stor variation mellan arterna. Att de flesta är lättskötta, snabbväxande och allmänt tacksamma är förstås ingen nackdel. Men den främsta anledningen att man snöar in sig på denna hobby är nog ändå den avkoppling den ger. Att gå med vattenkannan och pyssla om sina växter är en tröst och ett glädjeämne även i det mörkaste december. När våren sedan kommer med nya skott och knoppar får man lön för mödan, och förälskelsen kan åter flamma upp. Skönhet, glädje och avkoppling. Japp, det är vad det handlar om!